Idag åkte hjärtat tillbaka och jag erkänner att jag fällt ganska många tårar idag fast jag försökt vara stark för vilmas skull. Men som tur är så har vi fått världens underbaraste dotter... Hon har kommit och torkat bort mina tårar och bara kollat på mig med sina fin blå ögon, precis som hon vet att jag behöver hennes närhet och vem skulle inte le av det?! 



Det första hon gjorde när vi kom hem från affären tidigare idag var att ropa på pappa och springa ett varv för att leta efter honom och hur ska jag då kunna vara stark och hålla tårarna borta när hela jag redan saknar honom så det gör ont i hela mig.... Men det är bara en kort period, en period som kommer vara mycket jobbigare för honom än för oss... Och jag vet att vi kommer klara det, tillsammans kommer vi gå stärkta ur det här och när vi kommer kolla tillbaka på det här äventyret kommer vi bara minnas den bra tiden... 
Just nu står vi nog framför ett av våra största äventyr, att bli föräldrar igen och inte veta om D kommer hinna hem eller inte... Jag är lyckligt lottad som har så många vänner som ställer upp, som stöttar och lyssnar på mina tankar.. Vill inte ens tänka på att D är där borta i öst helt hjälplös när det gäller vad som händer här hemma... Hade det inte varit i Moskva han spelat hade vi aldrig klarat det här, eller rättare sagt det hade aldrig fungerat, iallafall inte för oss... Nu kan han komma hem på några timmar, han behöver inte flera dagars ledighet om han inte vill för att komma hem, då det går flera flyg om dagen... Så rent teoretiskt kan han åka hem till oss på morgonen och åka hem på kvällen bara för en puss... Kommer nog inte hända, men drömma får jag göra...
Ikväll kom lite vänner förbi på fika, nyttig fika fick jag beställning på så det fick bli fruktsallad. Vi kollade på Saik-Sirius där Saik med crille i spetsen utklassade sirus. 



Ne nu ska jag krypa ner i sängen och mysa lite med min prinsessa å tänka lite på min älskling som sitter på ett natt-tåg borta i öst...