Försöker nu och söva liten utmattad tröttis. Och som det verkar går det bättre än förväntat:)

Jag sa godnatt till min stora älskling idag runt kl 16 vilket inte kändes helt normalt... Då va klockan två där han är nu och klockan tre i natt spelar han match vilket känns ännu mer tokigt. Tur att han inte spelar där borta för jämnan kan man ju säga...

Nu är det iallafall inte många dagar kvar tills vi åker. Och det betyder att det är dags att börja packa igen. Känns mer eller mindre som att jag är proffs på att packa nu. Tur att man kan vara bra på något iallafall;)