Idag när jag vaknade insåg jag på riktigt vad som har hänt och hur annorlunda livet kommer vara efter det att vår underbara prinsessas föddes. I natt sov hon mesta dels i sin lilla säng och var nöjd med det enda till sista amingen då jag kanske mer än hon tyckte att det skulle vara mysigt att ha henne bredvid mig i sängen vilket resulterade i nästan fyra timmars oavbruten sömn. Och vem skulle inte sova bra med världens bästa prinsessa på ena sidan och den jag älskar lika mycket som prinsessan på den andra sidan. En helt underbar känsla som är obeskrivbar innan man fått uppleva det själv. Just nu känner jag mig verkligen som världens lyckligaste<3

Vi gick upp och åt frukost, hjärtat fixade medans jag fixade frukosten till vår ögonsten. Just nu tror vi att Bob har fått ett namn, men vi bara tror än så länge:) vi tror att det är en Vilma, Marielle Berlin. Först hade vi tänkt stava det med W men det gör alla andra så det får bli med enkel V om vi beslutar oss för att det är en Vilma:) Marielle har jag tyckt från den dag vi fick veta att det fanns något i min mage om det skulle bli en tjej såklart, men ingen tycker väl direkt om det. Jag tänker bara på att jag aldrig har fått bli tilltalad med Mariette och att Marielle låter verklligen som det är halva Mariette och halva Daniel vilket jag tycker är lite fyndigt. Det kan även dyka upp ett tredje namn, eller att vi byter ut Marielle till något annat. Vi har ett tag på oss att bestämma oss om jag förstått det hela rätt:)

Vid kl 10.30 idag hade både jag och Vilma återkontroll på sjukhuset. Vilma skulle träffa barndoktorn och jag skulle åter igen kolla mina värden. Vilma gick igenom besiktningen utan anmärkningar:) och doktorn tyckte hon var så duktig. Hon gjorde även sitt första blodprov och då fick jag sätta mig på sängen och kolla på något annat medans Daniel stod och lungnade vår prinsessa… Jag har aldrig sett så mycket blod på en så liten människa, knappt en stor heller,  trodde inte ens hon hade så mycket blod, något blev fel med nålen så blodet rann utanför istället vilket inte gjorde saken bättre och hela Vilmas hand och lite på armen var helt nerblodad…tur att Daniel inte är lika spruträdd som jag vill jag lova. Även det fixade hon galant så jag är väldigt stolt över vår prinsessa. Dock hade hon gått ner lite i vikt, men inte mer än 10% vilket är normalt så vi måste dit i morgon igen för att se om det blivit bättre. Mina värden var även de bättre, men långt ifrån bra. Mitt hb var i alla fall på 90, vilket i alla fall är 20 bättre än efter operationen. Huvudsaken är att vi mår bra och det gör vi:)

När vi ändå var i Gävle passade vi på att åka till barnens hus och shoppa lite. Alltså bara massor med saker till Vilma, men det var hon mer än värd efter alla hemska prov dom utsatte henne på sjukhuset.

Väl hemma åt vi medans hon fortfarande sov i babyskyddet. Hon verkar trivas i det och jag fick väcka henne när det var dags för lunch:) kan erkänna att man inte är så poppis då, men det måste göras om lillan ska gå upp i vikt.

På eftermiddagen har vi gjort ärenden på stan och ätit glass och verkligen barna njutit av att sommaren är här och att vi blivit föräldrar. Måste erkänna att vi kände oss ganska stolta båda två av att få dra vagnen<3

Nu ska det lagas middag på smedsgatan medans Vilma fortfarande sover sött  i babynästet<3 och fortfarande skjuter jag upp förlossningsberättelsen, men jag lovar att den kommer komma