I morse klockan 06.45 körde jag och vilmisen in pappa D till stationen. Några tårar rullade från mina kinder, men inte ens en hundradel av de tårar som sprutade förra året...
Det känns faktiskt ganska bra. För tillfället sitter D på ett tåg till Finland för ett 10 dagar långt träningsläger och när de kommer tillbaka till Moskva åker vi dit. Det är säkert en bidragande orsak till att allt känns så bra, en annan orsak är nog att jag känner mig som världens lyckligaste<3

Vid lunch kom svärmor hit. Vi åkte till högbo för lunch och mys innan det var dags för mitt läkarbesök.

Kände jag mig inte sjuk före läkarbesöket gjorde jag ju det efter... 4-5 blodprov senare kände jag mig rätt mör, men förhoppningsvis är det snälla knölar fast de vill nog ta bort dom iallafall... Stackars mig!

Vilma och farmor hade haft det jättebra när jag var borta. Verkade nästan som Vilma inte ens märkt att jag varit borta.