Äntligen hemma
Hjärtat är äntligen hemma och det är underbart samtidigt som jag hat en konstig känsla i kroppen att underbart är kort....
De få dagar han är hemma består av massor med måsten.. Träningar, behandlingar, matcher.... Så på något konstigt sätt känns det som han är nära men ändå långt bort och jag har lite svårt att njuta fullt ut. Hoppas det blir bättre. Jag måste försöka sluta tänka framåt och leva i nuet
Jag märker iallafall hur Vilma trivs i sin pappas närvara. Hon skrattar och charmar som aldrig förr.. Myyyys
I morgon eller senare idag väntar en ny dag med nya möjligheter och jag ska försöka vara gladare
Dynamo har match mot Saik, men hjärtats skadade fot hindrar honom från spel så förhoppningsvis kan vi se matchen tillsammans... Nu får vi hålla tummarna att foten känns bättre på honom till helgen för man märker tydligt hur tråkigt han tycker det är att inte vara helt frisk och skadefri...
Nu är det snart dags att krypa ner i sängen igen och krama om min älskling. Vilmisen ska bara äta klart