På kvällskvisten kom Maria och Hanna förbi på lite te(Maria fick läsk) te är ju inte hennes stora favorit. Mysigt med lite tjejsnack när grabbarna tränar.

Vid 19.30 var vilmisen jättetrött och jag hade förhoppningar på att hon skulle sova innan grabbarna kom hem med mat, men det var tyvärr lite väl optimistiskt...de hann både komma hem, vi/de hann äta upp och smälta maten innan hon somnade runt 21 efter mycket skrik, gråt och förtvivlan... Stackars liten, tänk om hon bara kunde säga vad som är tok... Det gör så ont i mitt hjärta...

Nu sover hon iallafall, fast oroligt:( och precis i skrivande stund vaknade hon igen otröstbar... Så nu är det kvällskrubb som gäller...

Jag håller nu tummarna på en bra natt istället för i morgon väntar en lång dag med plugg... Inte det minsta motiverad, men snart är det slut för ett tag iallafall...