Idag tar alla mina underbara klasskompisar examen. Tänk att de nu är klara idrottslärare medan jag har ett år kvar pga av studieupphållet jag valde att ta då vår dotter blev för gammal för att ha med i skolan.  Hade Daniel varit i Sverige och vi levt ett normalt Svensson liv hade jag nog fortsatt plugga för terminen jag gjorde med henne är den bästa resultatmässigt av alla mina terminer på högskolan men oxå den mest påfrestande då jag var själv med ett spädbarn och massor  av plugg. 

Nu väntar vi barn nummer två och studierna få ligga på is ytterligare ett år eller två... Vem vet jag kanske aldrig blir klar då de tagit bort vår utbildning, eller iallafall gjort om den... Men det får bli ett senare problem. Nu gäller det att tänka och leva i nuet. Det går inte att oroa sig för allt som kan hända, då blir man ju tokig?! Varför oroa sig redan nu om något går fel med bebben i magen eller med Vilma när vi är i Ryssland, och må dåligt och grubbla över något i onödan?! Många tankar far helt enkel kring i mitt huvud nu och för alla som är oroliga, va inte det:) det föds massor av barn i Ryssland och de verkar gå bra:)

Men vi har iallafall bestämt gemensamt att jag och Vilma stannar hemma i Sverige efter nyår och att D får åka tillbaka själv. Så det är bara att hålla de tummar som finns att han hinner hem i tid tills det är dags för pyret att komma. Det vi vet nu är att hans chefer är toppen och de har lovat att han för åka hem när han vill. Vilket känns väldigt bra. 

Just nu hade jag nog hoppats att han var en av de som tackat nej till kommande VM oxå, det hade varit skönt att ha honom hemma istället för i Sibirien så nära bf... drömma kan man ju alltid göra... 

Så nu har jag skrivit av mig lite, så nu ska jag städa och kanske slå in en julklapp eller två:))